Sommar till slut
Så har äntligen sommaren kommit. Det är ljuvlig sommarnatt ute och trädens blad rör sig bara omärkligt. Bloggaren badade idag, och ja... det var kallt. Har blivit en riktig kruka med åren. Fast det blir ett nytt försök i morgon. Skam går bara på torra land.
Min tvådelade baddräkt visade sig ha krympt i linneskåpet varvid ett desperat alternativ fick bli en t-shirt och någon form av badbyxeliknande underdel gjorde utstyrseln komplett. Men det var ingen som ens lyfte det ena ögonbrynet på badplatsen. Det mesta är tillåtet i ett fritt land.
Annat är det nere i Tunisien och i den övriga arabvärlden. I fredags hände det igen. En islamistisk mördare sköt helt besinningslöst ner allt och alla som han hade i siktet på en badstrand full med utländska turister. Bortåt 40 personer är döda och lika många skadades.
På relativt nystartade Det Goda Samhället skriver Johanna Andersson om hur svensk media i form Mellanöstern-korrespondenterna Sara Stenholm och Cecilia Uddén, beskrev hur folket hanterade sorgen efter händelsen.
Ja, vad säger man? Men det blev värre:
Tendenser som man hittills bara har befarat ska utvecklas till en fullständig normalisering av terrorism, har blommat ut hastigare än ett tomtebloss i mörkret. Det är det syndiga, förtryckande, exploaterande Väst som med sitt beteende framkallar fundamentalisternas frustration och ilska. Deras rättmätiga frustration och ilska. Vi ska med andra ord "förstå" denna frustration och ilska och förändra vårt beteende i enlighet med islams rättsuppfattning. Alltså, inga vita bikinis på kvinnor medan mäns badbyxor inte utgör något problem.
Bloggaren förutspådde en sådan här typ av normalisering för mindre än ett år sedan men jag trodde knappt på det själv. Men det är å andra sidan det svenskaste av allt svenskt (som inte finns). De verkligt stora hoten mot oss alla hanterar man på samma sätt: Lägger upp oss med strupen blottad i en underordnad och undergiven position. "Snälla, döda oss inte, vi är snälla), gör vad ni vill, ni får vad ni vill men döda oss inte!"
Jag skriver "oss" för att det blir mer konkret i sin ynkedom. Det är ynkedom att försvara massmördare i den politiska korrekthetens tjänst. Hur kan detta överhuvud taget vara just PK? Om man är en sann PK:ist ska man ju vara såväl vänster som feminist. Så hur hänger det ihop med en feministisk agenda att ge den västerländska, fria kvinnan skulden för att Islamska Staten, Boko Haram och liknande mördar civila som hämnd?
Det är därför som Ebba Busch-Thors sommartal var så befriande i sin modiga krigsförklaring mot IS - och alla dess anförvanter - till försvar av den fria världen. Släng de satans mördarna i fängelse på livstid när de "tappra" IS-krigarna återvänder till Sverige för att "vila upp sig". Det var Busch-Thors huvudbudskap.
Men frågan är var den verkliga makten sitter? Är det hos Cecilia Uddéns sprakande försvar för terroristernas rätt att försvara sig mot de vita bikinisarna? Är det hos de svenska vapenleverantörerna? Eller är det hos idiotligan (regeringen)? Eller ve och fasa; hos Mona Sahlin?
Att Sverige har blivit alltmer puritanskt ligger bortom allt tvivel. Det har feminismen sett till. Har vi att förvänta oss en nära framtid där vi känner skam över vår relativa nakenhet på badstränderna och därför skyler oss allt mer? Blir vi i vår skam rädda för att kränka?
Jag vågar inte själv svara.
Min tvådelade baddräkt visade sig ha krympt i linneskåpet varvid ett desperat alternativ fick bli en t-shirt och någon form av badbyxeliknande underdel gjorde utstyrseln komplett. Men det var ingen som ens lyfte det ena ögonbrynet på badplatsen. Det mesta är tillåtet i ett fritt land.
Annat är det nere i Tunisien och i den övriga arabvärlden. I fredags hände det igen. En islamistisk mördare sköt helt besinningslöst ner allt och alla som han hade i siktet på en badstrand full med utländska turister. Bortåt 40 personer är döda och lika många skadades.
På relativt nystartade Det Goda Samhället skriver Johanna Andersson om hur svensk media i form Mellanöstern-korrespondenterna Sara Stenholm och Cecilia Uddén, beskrev hur folket hanterade sorgen efter händelsen.
"Studioreportern Sara Stenholm kommenterade, och det var nästan så rösten stakade sig av upprördhet, att det gått bikiniklädda kvinnor på stranden och att dessa ”på något sätt” uttryckt sympati för offren på platsen för terrordåden. Redan här började frågetecknen resa sig. Är kvinnor i bikini oförmögna att uttrycka sympati med terroroffer? Hur är det med män i badbyxor? Och att människor på en strand är iförda badkläder när de lägger en blomma för att hedra terroroffer, är det stötande? För en svensk journalist?"
Ja, vad säger man? Men det blev värre:
"Cecilia Uddén kom sedan in i sändning. Också hon problematiserade att kvinnor på en badstrand vid en semesterort var klädda i badkläder. Hon fick nästan ta sats när hon skulle uttala ordet ”bikini” och markerade tydligt hur olämpligt och stötande plagget är. Av någon anledning var det tydligen extra illa att en kvinna burit en vit bikini."
--------------------------
"Uddén anför sedan bikinis på stranden som ett skäl till att islamister kommer rättfärdiga dåden i Tunisien. Islamisterna kommer lyfta fram den vita bikinin som ett bevis för att turisterna inte ens kan visa lite vett och respekt i dödens närhet, menade Uddén. "
Tendenser som man hittills bara har befarat ska utvecklas till en fullständig normalisering av terrorism, har blommat ut hastigare än ett tomtebloss i mörkret. Det är det syndiga, förtryckande, exploaterande Väst som med sitt beteende framkallar fundamentalisternas frustration och ilska. Deras rättmätiga frustration och ilska. Vi ska med andra ord "förstå" denna frustration och ilska och förändra vårt beteende i enlighet med islams rättsuppfattning. Alltså, inga vita bikinis på kvinnor medan mäns badbyxor inte utgör något problem.
Bloggaren förutspådde en sådan här typ av normalisering för mindre än ett år sedan men jag trodde knappt på det själv. Men det är å andra sidan det svenskaste av allt svenskt (som inte finns). De verkligt stora hoten mot oss alla hanterar man på samma sätt: Lägger upp oss med strupen blottad i en underordnad och undergiven position. "Snälla, döda oss inte, vi är snälla), gör vad ni vill, ni får vad ni vill men döda oss inte!"
Jag skriver "oss" för att det blir mer konkret i sin ynkedom. Det är ynkedom att försvara massmördare i den politiska korrekthetens tjänst. Hur kan detta överhuvud taget vara just PK? Om man är en sann PK:ist ska man ju vara såväl vänster som feminist. Så hur hänger det ihop med en feministisk agenda att ge den västerländska, fria kvinnan skulden för att Islamska Staten, Boko Haram och liknande mördar civila som hämnd?
Det är därför som Ebba Busch-Thors sommartal var så befriande i sin modiga krigsförklaring mot IS - och alla dess anförvanter - till försvar av den fria världen. Släng de satans mördarna i fängelse på livstid när de "tappra" IS-krigarna återvänder till Sverige för att "vila upp sig". Det var Busch-Thors huvudbudskap.
Men frågan är var den verkliga makten sitter? Är det hos Cecilia Uddéns sprakande försvar för terroristernas rätt att försvara sig mot de vita bikinisarna? Är det hos de svenska vapenleverantörerna? Eller är det hos idiotligan (regeringen)? Eller ve och fasa; hos Mona Sahlin?
Att Sverige har blivit alltmer puritanskt ligger bortom allt tvivel. Det har feminismen sett till. Har vi att förvänta oss en nära framtid där vi känner skam över vår relativa nakenhet på badstränderna och därför skyler oss allt mer? Blir vi i vår skam rädda för att kränka?
Jag vågar inte själv svara.
Kommentarer