Därför "hatas" det så mycket

Bloggaren har skrivit en artikel adresserad till svt.se/opinion som dock ännu inte har blivit publicerad. Detta efter att Alexandra Pascalidou ena dagen uppgav att hon lämnar sitt uppdrag i Ring P1 och dessutom flyr från Sverige, för att sedan andra dagen upplysa om att nu är hon tillbaka med full kraft efter ett massivt stöd från likasinnade (får man förmoda). Orsak: Att hon har blivit offer för ett "hatdrev" från just lyssnare till Ring P1.

Jag råkade lyssna till programmet ifråga och kunde höra inringare som inte lät sig tystas ned av Alexandras uppfostringsliknande inklipp. "Jösses, vad ni är på idag", flämtade hon helt överraskad och påtagligt skakad av sin egen kontrollförlust. Hon var helt plötsligt "hatad". Att tillägga att hon fick otrevliga mail också.

Som jag har skrivit tidigare, hat är inte kärlekens motsats. Det är likgiltigheten. För att hata krävs inte mycket. Det är en primitiv reaktion, relativt besläktad med hämnd. För att hämnas krävs ett visst mått av hat. Eller självbevarelsedrift.

Precis som när det gäller "rasism" så är det inte mycket som krävs för att det ska kallas för "hat". Men detta "hat" är bara hat om det kommer från fel håll i förhållande till mottagaren som oftast är en burgen medlöpare till makteliten, eller en del därav.

När Marcus Birro råkade göra "a slip of the tounge" angående islam och terrorn som pågår i dess namn, blev reaktionerna faktiskt vad man skulle kunna kalla för hatfyllda. Han fick sparken från tidningar och bokförlaget stoppade vidare distribuering av hans bok. Att Alexandra skulle möta samma öde är otänkbart. Hennes öde är orättvist, medan Birro bara får vad han förtjänar. Dels är han kristen och katolik och dels är hans politiska åsikter konservativa, bara det något oförlåtligt för Röda Gardet.

Här skriver Roger Sahlström (även han en "hatare") om hur Fina Folket bildade stormtrupper mot honom själv på samma sätt som mot Birro. Stormtrupperna leds oftast av duon Henrik Johansson (Inte rasist men, special mot SD) och Lovisa Sundman (Researchgruppen) och deras nedmontering av en opassande individ liknar psykisk garrottering. Man smular sönder personen i utfall efter utfall och ser till att skaffa fram en stor mobbingförsamling som står bredvid och bara upprepar vad de säger och skriver.

Sahlström skriver:

"Det är två sorters aktivister som tydligast syns i flödet: antirasister och feminister. Vi talar inte om barn eller unga med dålig koll på medmänskligt beteende. Vi talar om vuxna, till och med medelålders, människor som dessutom har mage att påstå sig representera det ”goda” i samhället. På fullaste allvar menar de sig ha en korrekt människosyn. Envar som läser deras attacker kan dock se att det är ren och skär ondska som får deras fingrar att knacka ner hatiska rader."

Vill bara kommentera detta med att jag uppfattar båda dessa "aktivister" som renodlade skvallerskribenter som leder blaskor och siter som bara är en typ annan sida av Hänt-i-vecket, Ex-pressat och Aftonhoran. Att förstöra människors liv är de alla bra på.

Ola Lindholm var omtyckt som både programledare i TV och redaktör för Kamratposten när Expressen med Thomas Mattson i spetsen, gick in och avslöjade att Lindholm hade avslöjats med kokain i kroppen på en fotbollsmatch. Hur det kom sig att Lindholm testades vid ett sådant tillfälle blev inte helt klarlagt. Han har hela tiden nekat till anklagelsen. Men han kunde känna sig blåst på sin fortsatta karriär.

Det man idag kallar för "hat" är egentligen något annat. Det är lösnummer för papperstidningar, ett sätt att göra sig världsberömd i hela Sverige och så helt enkelt illvilja. Det finns folk som tycker det är helfestligt när man lyckas peta ner någon som man ogillar.  Man hatar inte. Man roar sig.

Att sedan en typ av illvilja är svart och den andra vit i Fina Folkets ögon, betyder egentligen ingenting annat än att Fina Folket är ett inskränkt gäng som lider svårt av inavel. Det är kanske därför de har makten på sin sida.