En sjuk Åkesson - . och hyenorna

Man förstår honom. Under valrörelsen var han tillkämpat med på noterna, men inte mer. För några inlägg sedan skrev bloggaren att SD-ledaren troligen skulle avgå efter valet och ersättas av Mattias Karlsson. Det verkar som om jag hade rätt.

Men Jimmie Åkesson har inte avgått, han har sjukskrivit sig. Diagnos: utmattningssyndrom. Men ingen vet hur länge han blir borta. Min gissning är att han inte kommer tillbaka. Han har helt enkelt fått nog. Och Mattias Karlsson har mycket riktigt gått in som t f partiledare.

Åkesson har skrivit ett personligt brev till alla som vill ta del av det:

Läs mer

"Våra motståndares ihärdiga försök att få stopp på våra framgångar, mediernas många gånger vedervärdiga kampanjjournalistik och extremisternas omåttliga hat är några exempel. I min situation försöker man skaka av sig allt det där - okvädningsorden, hoten, avskyn. Man intalar sig själv att inte ta det personligt, att låta det rinna av. Den strategin må fungera på ytan, åtminstone en tid, men i själva verket sätter det djupa spår."

Det är väl detta hans motståndare aldrig har förstått. Jimmie Åkesson är faktiskt en människa och har känslor, blod, nerver och hjärta precis som vi alla har. Hatet och förföljelserna från "antirasister" och andra s k motdemonstranter kan ta kål på vem som helst.

Likaså är Fredrik Reinfeldt en människa av kött och blod. Som jag skrev i samma inlägg var Reinfeldt märkbart trött under valrörelsen och skulle förmodligen avgå efter valet. Ändå var inte Reinfeldt utsatt för det blinda hat som Åkesson var. Det kostar på att vara i rampljuset 24/7, alltid förberedd, ständigt redo att agera.

De magsura svenskar som gnäller om politikernas höga löner har aldrig tänkt på detta. En månadslön på 95.000 är inte orimlig eftersom en statsminister jobbar heltid i ordets rätta betydelse, 24 timmar om dygnet. Ute i Europa har politikerna den dubbla lönen eller mer.

För att vara ett så institutionstroende folk så är man kritisk till politiker. Av fel orsakar. Istället för att inta ett kritiskt förhållningssätt mot vad politiker säger, så är svensken bara kritisk till politikers förmåner och gratis middagar. 1700-talets Upplysningsera gick Sverige förbi, eftersom man var upptagen med såväl samarbete som konflikter med öst istället.

Men när det gäller Jimmie Åkesson har en nästan morbid inställning till politikens innehåll funnits. Det har i mycket varit en förvriden tolkning av partiets partiprogram och som ett resultat av detta har SD plockat hem många röster. Felet med hela bemötandet av SD har varit att så ensidigt uppehållit sig vid partiets historia. Sossarnas historia är verkligen inget att skryta med, men ingen angriper S för detta idag. Det är den stora skillnaden.

Att sossarnas 45-åriga hegemoni innefattade tvångssteriliseringar långt in på 60-talet är inget man slänger i ansiktet på dem idag. Trots att dessa gjordes av rashygiensskäl. S k degenererade folkgrupper och "imbecillas" reproduktion var tvungna att stoppas för att det rena och opåverkade folkhemmet Utopia skulle kunna växa fram. Och homosexualitet var en sjukdom enligt diagnosbiblarna fram till 1979.

Bland de märkligaste av kritiken mot SD är deras partipost om att flyktingar och invandrare ska assimileras in i det svenska samhället. Det finns inget att uppröras över att människor anpassar sig till sin nya omgivning. Det är en både nödvändig och psykologiskt naturlig process:

"Through assimilation, we take in new information or experiences and incorporate them into our existing ideas. The process is somewhat subjective, because we tend to modify experience or information somewhat to fit in with our preexisting beliefs."

Enligt pedagogikens fader Jean Piaget. Assimilation är en nödvändig process för att överhuvud taget existera tillsammans med alla nya miljöer, situationer och människor vi möter. Att detta skulle tyda på rasistiska idéer speglar den enorma okunnighet som finns i vårt land.

Och att hjälpa nödlidande människor på plats är precis det vi gör just nu i kampen mot ebolan i Västafrika. Migrationsverket tar inget självständigt beslut om att ställa dörrarna på vid gavel för att bjuda in alla som påstår sig komma från Sierra Leone och Liberia. Det finns inte på kartan. Och vi kan betrakta detta som ett exempel på hur vanvettiga sådana beslut är.

Så två av SD:s främsta förslag om en ny approach i invandringspolitiken, har ingenting med rasism att göra. Att hata och "kräkas" på främst partiledaren för detta parti,är snarare ett exempel på masspsykos och en manifestation för något annat. Är det för tråkigt i den svenska sandlådan? I sådana fall behöver man SD för att få något att hända.

Att Jimmie Åkesson har skadats psykisk av att vara måltavla för detta komplex är snarare helt normalt än att Åkesson skulle vara särskilt känslig. Men naturligtvis har han häcklats på ett mycket osmakligt sätt från alla proffstyckare och PK-hjältar:

"Jimmie Åkesson är nu tydligen utbränd. Han är sjukskriven på obestämd tid. Tar på krafterna att vara rasist och paranoid ju... #svpol
— Özz Nujen (@ozznujen) 17 oktober 2014"

Anders Kilander på 
MTG TV:s pressavdelning: “Jimmie Åkesson sjukskrivs för utbrändhet. Fattar. Fett jobbigt att misstro främlingar på heltid“.

Jonna Sima, 
kulturredaktör på Arbetet: “Kan Jimmie Åkesson lida av kognetiva dissonanser? Utmattande att påstå att man inte är rasister”. 

"Kognetiva"? Fröken "Fiskögon" Sima försöker vara fena på psykologisk terminologi. "Kognitiv" kanske hon menar. Kognition är läran om tänkandet. Hon verkar själv ha problem med tänkandet. Men det blir väl så när man skumpar runt i ensidiga miljöer utan input från andra människor från andra miljöer. Då kan man eventuellt vara dissociativ, avskärmad, avklippt. "Dissonans" är falska klanger. Skriver Sima om sig själv?

Bland alla som ojar sig över "svaga, utsatta" grupper och att vi måste känna solidaritet med hela världen så gäller inte detta på hemmaplan. "Solidariteten" är associerad med de rätta, fina, medkännande och "allas lika värde". Då är man humanist, eller humanitär. Men när fel person drabbas av olycka eller sjukdom, då är humanismen som bortblåst. Istället blir man bara uppblåst och ingenting annat. Häcklande och uppblåst.

Och så uppblåst som Uzz Nujan är det sällsynt att man är. Att sitta och läxa upp Norges f d statsminister och numera generalsekreterare för NATO, i norsk direktsändning och tycka att man gör en god sak, är så distanslöst och så totalt i avsaknad av självkritik att det nästan var synd om honom. Och Nujan skulle inte gilla att man tycker synd om honom.

Precis så hycklande man är sitt överklassiga mångfaldskramande, precis så osmaklig är man när det är tillåtet att häckla och hacka på en s k motståndare. Precis som hyenor attackerar man inte, man slickar bara i sig resterna av ett byte som har fällts av någon annan. 

Andra som har råkat ut för samma sak är t ex Kicki Danielsson, Camilla Henemark och t o m Ulf Lundell som när han varit alltför full för att spela yttrade de bevingade orden: En utebliven spelning är också en spelning. Det skrattades det gott åt i slutet av 80-talet och man hånade Lundell i flera månader efteråt, t o m fortfarande. Att Lundell mådde skit brydde man inte sig i.

Inom politiken har många huvuden rullat igenom åren. Att det handlar om vanliga människor med vanliga brister har det inte reflekterats över. Hyenorna är bara ute efter kadaver.

Jag har själv råkat ut för elaka verbala övergrepp när jag har varit som svagast, t o m livshotande sjuk. Människor av en speciell kategori tar chansen att hugga till därför att de kan. De kan vara säkra på att inte möta något motstånd.

Att slåss mot hyenorna är de inte värda. Det kommer en dag när det är synd om dem.