En värld full av vita, medelålders kvinnor

(De två senaste inläggen skrevs på mobilen, därav den konstiga meningsuppbyggnaden.)

Hon är en välbärgad, känd och ökänd, gammaldags borgarkärring. Eller som man säger idag; en vit, medelålders kvinna. Hon har många stölder på sitt samvete. En gång glömde hon en väska kvar i Dalaskogarna. Raskt ringde hon efter en taxi och lät väskan bekvämt tillbakalutad färdas till Östersund. Kostnad 3.300 kr. (Tydligen hade väskan kostat 15.000 kr också).

Hon satt i riksdagen under många år och dess revisorer satte till slut henne under en speciell övervakningskategori: Notorisk lögnare och fuskare som är nödd och tvungen att lämna in samtliga kvitton från jumbojet till toalettavgift. Hon var den enda som för övrigt hade sådan bevakning.

Den notoriska lögnerskan prövade då en ny strategi. Låt revisorerna få alla kvitton, jag drar i alla fall av allt på skatten sedan. Och det är vi som betalar för denna osedvanligt fifflande och ekonomiskt vidlyftiga lögnerska.

Hennes namn: Gudrun Schyman.

5 procent av det svenska folket sägs stödja henne och hennes F!. 5 procent som frivilligt lägger pengarna i händerna på en alkoholskadad, samvetslös och beräknande skithög.

Vit, medelålders man

Och så när man inte trodde det kunde bli värre poppar ytterligare en vit, medelålders tillika vidlyftig kvinna upp med rymligt samvete och som helst kör den breda vägen: Mona Sahlin. Anställd för att...? Ja, något med extremister i alla fall. Bloggaren är inte säker på att Mona Sahlin har något mer hum än jag om uppdraget.

Att speciellt notera är att en annan vit, yngre medelålders kvinna har utsett Sahlin: "Demokrati"minister Birgitta Ohlsson FP. Dessa damer är nog inte så kompatibla som de kanske tror. Birgitta Ohlsson är en sann Israelvän t ex. Och medan Mona är protektionist så tror Birgitta på en "gränslös värld".

Det offentliga Sverige börjar bli kvinnodominerat. Numera sitter också kvinnor på chefsstolar över statliga verk till ungefär hälften. Vilket är det åtrådda och magiska talet för sådana som Schyman. 50/50 är och förblir tack och lov en omöjlighet.

Men nudå, när den offentliga makten verkligen har besatts av kvinnor till 50 procent; har Sverige blivit bättre? De vita, medelålders männen är till hälften utbytta mot vita, medelålders kvinnor. Hur mycket feminism har drabbat oss?




Radion domineras säkert till 75 procent av kvinnor. Om det beror på dessa eller den extrema slagsidan åt vänster att kvaliteten har sjunkit som en sten tvistar de lärde. Jag tror att det är en effekt av kvotering. När inte kompetens avgör om du får jobbet utan i princip det enda kravet är att du tillhör ett visst kön, ja då blir kvaliteten lidande.

Det finns ju områden som inte kan kontrolleras via socialexperimentella verktyg. Ett sådant är att folk slutar, pensioneras, flyttar, får nytt jobb eller sjukskrivs på obestämd tid.

Men åter till feministiskt maktinnehav. Att vita, medelålders män byts ut mot vita medelålders kvinnor är inget som trollar bort de konstitutionella kraven på hur en stat ska skötas. Det är dessa förhatliga strukturer som ytterst får Sverige att fungera.

Det är två saker som absolut måste uppfyllas av en makthavare, oavsett var: Kompetens och ansvar för de beslut som tas. Man måste veta vad en konsekvensanalys är. Vad händer om vi gör så här?

Reformer som man är så förtjust i här i landet kostar miljarder. Man måste resonera kostnadseffektivt: Är det verkligen ekonomiskt att satsa om utrymmet framåt blir för litet? Eller måste ledigt utrymme till varje pris användas? Om inte så kunde skatterna sänkas.

Men när det gäller såväl miljömuppar, socialism, socialdemokrati och feminism finns ingen plats för sådana idiotier. Det är ju bara att höja skatterna. Man vill inte ha ett mänskligare samhälle. Man vill ha ett samhälle där man bygger nya människor.

Den viktigaste symbolfrågan för dagens feminister är inte att hjälpa de cirka 70.000 flickor och pojkar som utsätts för hedersförtryck. Eller engagerar sig i de många grovt könsstympade flickorna nu även i Sverige. Nej, den viktigaste symbolfrågan är att löneskillnaderna mellan kvinnor och män försvinner. Det är så det blir när vita, medelålders kvinnor engagerar sig. En fråga om styrning och makt över de områden som dessa kvinnor kan tillräckligt om. Stolar och styrelser i kontrast mot ihopsydda underliv och hedersvåld. Var god skölj.

Att engagera sig i plus och minus kostar inget. Ja, förutom vi skattebetalare då. Att däremot engagera sig i könsstympning, hedersförtryck och Europas värsta våldtäktssiffror; det kostar. Och kvinnors definitiva akilleshäl är oviljan att gå i konflikt och möta människor (både kvinnor och män) direkt för att plädera den västerländska kulturens totala överlägsenhet i samhällsbyggnad och mänsklig värdighet. Istället hemfaller man åt feghet och krypande inför de primitiva kulturer som har bitit sig fast här i landet.

Den feminism som har präglat det nya milleniummet är i själva verket ett stort steg tillbaka för verklig rättvisa, uppvärdering av kvinnans arbete, och respekt inklusive "könsfred" mellan kvinna och man. I den moderna feminismen har man reducerat värdet i de typiska kvinnojobben, t o m fnyst åt dem. Man har genom nuvarande lagstiftning och nu flaggande för nya tvingande lagar; degraderat kvinnans uppfattning om sig själv som duglig och lika bra som män. Kvinnokamp och kvinnomakt måste lagstiftas om ovanifrån därför att feministerna själva inte tror på kvinnors egenmakt.

I själva verket utmålar man kvinnorna till ständiga offer, oförmögna att själva ta för sig och beroende av politiska pekpinnar för att dessa ska fixa dilemmat. Man plundrar kvinnorna på det viktigaste de har: självrespekt och handlingskraft.


F! ska enligt partiprogrammet verka för ett helt igenom genusimpregnerat arbetsliv, förskola, skola och vård i alla dess former. Det verkar däremot inte finnas plats för traditionell kunskap vilken anses som patriarkal och kvinnofientlig.

Allt ska vara "gratis" (ja det är ju Schyman vi pratar om). Alla som vill ska få gifta sig med varandra, oavsett hur många de är (Välkommen harem). För säkerhets skull beslutas (obs politiskt) att det finns ett tredje kön. Jaha. Varför ska det räcka med tre?

All form av entreprenörskap ska försvinna eller kraftigt begränsas av snokande myndigheter och millimeterredovisning. Alla invånares väl och ve ska läggas i knät på staten och politikerna. Obetalt arbete ska ingå i BNP vilket kommer att förhindra konjunkturinstituten från att beräkna tillväxten.

Att just barnens mamma och pappa ska utgöra föräldrar ska luckras upp så att vem som helst kan anmäla sig som vårdnadshavare till barnen. Det ska bli mycket enklare att plocka barnen från föräldrarna. Soc lär få arbeta i sitt anletes svett. Redan nu förekommer det att föräldrar ringer till Soc och alldeles desperata önskar att Soc ska ta hand om deras barn. Med F! vid ratten kommer det hela att lösas på en halv dag.

F!:s övriga förslag är mer kända: Att barn så tidigt som vi fem års ålder ska undervisas i hur man har sex. Sex timmars arbets- och skoldag. Nedläggning av försvaret och istället arbeta med konfliktlösning i "kärlekens tecken" i form av HBTQ-arméer.

F! är naturligtvis ett extremistiskt kommunistdoftande kollektiv utan verklighetsanknytning. Tänker på att Schyman och Sahlin har gott (kvinno)sällskap av blufforganisationerna Rädda barnen, Majblomman och BRIS, alla vita, medelålders kvinnor, vilka Janne Josefsson avslöjade i höstas.

Feminister och deras undersåtar verkar ha svårt med sanningen. Där har vi så pudelns kärna. När inte kompetensen finns i någon högre grad så finns inte ansvaret heller där. Att en lögn kan avslöjas och att en medarbetares kompetens är minimal följer tyvärr feminismen i spåren. Likadant är det med konflikträdslan. Deras perfekta samhälle är i form av startbanan på en flygplats; optimalt friktionsfri och med precist inställd instrumentpanel. Inga obehagliga överraskningar utan förutbestämt, väloljat och det personliga ansvaret obefintligt.

Det faller dem naturligtvis inte in att den här exakta och predisponerade hållningen är densamma som kvinnorna under det berömda grottstadiet. Tryggt och lugnt för skydd åt barnen. Det förutsägbara var nödvändigt för överlevnaden.

När det gäller Schyman så är inga medel för taskiga för att nå sitt mål. Hånandet och förödmjukelsen av Ebba Busch (KD:s representant för familjefrågor) i Almedalen var äckligt motbjudande. Schyman brukar predika om den vite, medelålders mannens härskartekniker.  Men för egen del är hon en mästare på just dessa härskartekniker. Busch kämpade tappert med allt snabbare ordflöde men hade naturligtvis ingen chans mot den rutinerade och skickligt manipulerande Schyman. Säga vad man vill, hon är en svårslagen motståndare i vilken debatt som helst. Men det gör henne inte mer sympatisk.



I grunden är Schyman en odemokratisk maktperson som omger sig med zero-brains. Och F! är ett odemokratiskt parti. Skulle detta parti få inflytande i en rödgrön regering så skulle Stefan Löfven få mycket svårt att hålla Schyman på mattan. Hans intellektuella kapacitet ligger oroväckande lågt, han är ganska okunnig men däremot har han ett stort stöd i partigruppen.

Vad är det exakt som avgör om ett parti är demokratiskt? SD avvisas i fackförbunden med hänvisande till att de skulle vara "anti-demokratiskt". Med tillägget att de inte tror på "allas lika värde". Men F! då? Som kommer att föra en politik som går på tvärs med alla etablerade värderingar. Och som har som mål att skapa en ny människa eftersom vi inte duger som vi är.

De duktiga, vita, medelålders kvinnorna däremot; de är upptagna med att fixa stolar i börsstyrelserna. Det faller dem aldrig in hur bakåtsträvande de egentligen är.